‘Vem trodde vår predikan? För vem blev Herrens arm uppenbarad?
Jes.53:1
Detta var vår tionde resa till Auschwitz. Året var 2007 – början på Shmita-året eller sabbatsåret enligt 3 Mosebok 25 – strax före Yom Kippur. På denna resa tog jag inga ytterligare personer med mig till dödslägren, förutom min make och utvalda medlemmar av mitt team. Vi gick alla som så många gånger tidigare till kanten av askfältet. Det var här som askan spreds från en och en halv miljon judar som utplånats och kremerats av nazisterna. Det går dock inte att se askan, eftersom den är begravd under en mjuk matta av grönt och mjukt gräs.
Jag mindes första gången jag besökte Auschwitz i mars 2000. Överallt i Auschwitz och Birkenaus helvetesport såg jag de vackra vilda blommorna på mattan av grönt gräs. När någon plockade en vildblomma där blev jag arg, eftersom att under den fanns det blod och aska från mitt folk, från HANS folk! Min ilska minskade när jag såg samma person placera de vilda blommorna som han just hade plockat ovanpå minnesstenen för de förintade offren. Sedan brast jag ut i gråt. Det hände på min första resa – men nu var jag på min tionde resa och jag sammankallade mitt team till kanten av askfältet på den dödsmaskin som kallats Birkenau eller Auschwitz 2.
“Låt oss ägna tid åt bön i en timme: välj er position runt detta fält och se vad Israels Gud vill säga er”.
När mina teammedlemmar började sprida ut sig till fältets fyra hörn, vilade mina ögon på det enda trädet mitt på fältet. Den Högstes Ande tvingade mig att kliva över det gröna, mjuka gräset och ställa mig mitt på fältet under trädet. ”Vila här en stund”, viskade han mjukt. ”Lägg dig ner här och vila”.
Allting i mig reste sig för att protestera! ”Hur kan jag, Herre? Hur kan jag vila ovanpå mitt folks aska? Deras blod ropar från den här marken!” Hans mjuka men bestämda knuff var tydlig trots min känslomässiga invändning. Jag skulle lägga mig på gräset ovanpå den begravda askan.
Försiktigt tog jag av mig min sydamerikanska poncho som representerade min judiskhet som sefardisk (spansk) jude och bredde ut den på marken. Jag tänkte inte ligga på denna heliga, fruktansvärda mark utan skydd – min sefardiska poncho (en spansk tallit) verkade ge mig ett visst mått av tröst. Motvilligt lade jag min stela och spända kropp ovanpå min “säkerhetsfilt” och förberedde mig för att lyssna.
Så snart min kropp rörde marken gick jag märkligt nog in i vila och avkoppling, i tillbedjan och bön. Sedan föreställde jag mig den en och en halv miljon av mitt folk vars aska jag störde. I Auschwitz arkiv finns omkring 50 sidor med offer från min makes familj, rabbi Baruch Bierman. Jag trodde inte att någon av mina släktingar slutade här, eftersom vi sefardiska judar huvudsakligen led under den spanska inkvisitionen – som fördrev oss från Spanien i Jesu Kristi namn. Jag visste inte att jag elva år senare skulle bli fruktansvärt skakad när jag grävde fram en hjärtskärande upptäckt som skulle göra slut på min tro att jag inte hade någon direkt familj bland askan.
Hans smörjelse över mig började öka och öka, sedan talade Häan. ”Detta är din predikstol, detta är ditt altare för tjänstgöring. Från denna plats predikar du – när du predikar, var du än predikar”. Jag brast i gråt! Hur kunde jag vara rösten för askan från mitt judiska folk? Hur kan jag vara rösten för deras blod som ropar på hämnd från jorden som druckit det?
Då sade han: ”Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken!. 1 Moseboken 4:10
Elohims Shalom började sänka sig över mitt hjärta och svepte in mig som i en filt. Jag kommer att ropa efter deras blod, men jag kommer att ropa: “Helig hämnd!!”
För varje droppe blod, för varje askflaga från förintade judar kräver jag att en själ räddas. Jag önskar att församlingarna förvandlas till en Rut och en Ester för Israels räkning – och att nationerna omvänder sig från att hata judarna och allt judiskt. Då kommer förbannelsen brytas, Israel kan räddas och det kommer att finnas fårnationer. Miljoner skulle komma till insikt om att Yeshua är en judisk Messias som älskar sitt folk, det utvalda judiska folket.
Där det har funnits hat kommer jag att så kärlek. Där det har funnits bitterhet ska jag så förlåtelse. Där det har funnits ondska ska jag så gott. Där det har funnits lögner ska jag så SANNING!
Detta löfte har jag avgett på blodet och askan från mitt utrotade folk. Vid den tiden trodde jag att jag inte var ättling till något av offren för Shoa (nazisternas Förintelse), men jag visste ändå att Israels Gud hade valt mig för en fruktansvärd, men ändå härlig uppgift.
Jag skulle undanröja lögnerna i ersättningsteologin som har plågat större delen av kristenheten. På ett eller annat sätt har denna ondska orsakat hat, förnedring, tortyr och utrotning av miljontals judar. Som israelisk jude fick jag i uppdrag att förlösa barmhärtighet över de ångerfulla folken och nationerna.
Det är 2018 – 11 år senare. Jag gjorde nyligen en personlig familjeresa till mina rötter i Makedonien (ett område i före detta Jugoslavien) och till Grekland, där mina spansk-judiska förfäder bosatte sig efter år 1492 – efter att de spanska monarkerna och den spanska inkvisitionen hade fördrivit dem från Spanien. Vid min ankomst till Bitola (dåvarande Monastíri) blev min själ genomborrad av känslor när min värd visade mig Albala huset. Detta vackra, restaurerade slott tillhörde de sista levande medlemmarna av familjen Albala (min fars släkt).
Benvenisti Mercado Albala gick ombord på tåget till dödslägret Treblinka tillsammans med mer än 3 000 andra judar från Monastíri den 11 mars 1943. Hans fantastiska hus stod fortfarande kvar, och andra kunde njuta av det – men han och hans familj fanns inte längre.
Från Bitola-Monastíri reste min make och jag till Thessaloniki och besökte där Monastíris synagoga som före Hitlers maktövertagande 1927 grundades av judar från Monastíri,. Mitt hjärta svällde av känslor när jag såg att två av grundarna tillhörde min egen Camhi-familj (från min mammas och min morfars sida). Jag upptäckte min familjs rötter steg för steg, men jag var inte redo för vad jag skulle upptäcka härnäst…
Vi fortsatte vår resa i Thessaloniki till det judiska museet. Det var fredag, den sjätte dagen i veckan, den 1 juni 2018 – strax före sabbaten. Vi behövde skynda oss eftersom det judiska museet var på väg att stänga för att hedra den heliga dagen. Nästan andfådda sprang vi in i museet och genom portarna till den översta våningen. Snabbt tittade vi på utställningsföremålen, ansiktena från en än gång så härlig judisk församling som nästan helt utrotades av nazisterna. Totalt 96 % av judarna i Makedonien och Grekland (till största delen sefardiska judar) transporterades till dödslägren i Polen och förintades av nazisterna.
Strax innan stängning befann jag mig på entréplanet vid minnesväggen med namnen på alla dem som transporterades till och mördades i dödslägren. Jag började läsa namnen… Camhi, Kasorla, Israel, Albala, Aruesti… så många av dem bar släktnamn från MIN familj. BÅDE från min mammas och min pappas sida. Hundratals av dem! Jag kunde inte räkna mer när insikten slog mig för första gången i mitt liv…
De flesta av mina släktingar hade förintas av nazisterna och jag visste inte om det!
Mina föräldrar talade aldrig om det – de berättade aldrig för oss. Mina mor- och farföräldrar talade inte om det. Ingen gjorde det! Bittra och heta tårar rann nerför mina kinder. Jag började gråta okontrollerat och sörjde mina personliga familjemedlemmars död för första gången i mitt liv.
De började stänga museet och jag sprang till butiken, fortfarande med tårar i ögonen. Jag var tvungen att köpa den judiska symbolen CHAI som betyder LIV och ta med den till mina barn och min syster. Ja, Israels folk lever! Om mina mor- och farföräldrar inte hade flytt till Chile hade jag inte blivit född! Mina barn Adi och Yuval skulle inte ha fötts – inte heller mina bröder, systrar och deras barn!
Min morfars syster flydde till Israels land (som då kallades Palestina) och bosatte sig i Motsa, tvärs över kullen från Castel och Mevaseret Zion vid Jerusalems västra portar. Om det inte hade varit så skulle min kusin Eli och hans dotter Meira och många, många fler medlemmar av min familj inte ha fötts för att kunna ta Hans land i besittning och uppfylla Hans ord!
Profetera därför och säg till dem: Så säger Adonai Elohim: Se, jag ska öppna era gravar och hämta upp er, mitt folk, ur era gravar och låta er komma till Israels land. Ni ska inse att jag är Adonai, när jag öppnar era gravar och för upp er, mitt folk, ur dem. Jag ska låta min Ande komma in i er så att ni får liv, och jag ska låta er få bo i ert land. Och ni ska inse att jag, Adonai, har sagt det, och att jag har gjort det, säger Adonai.. Heseliel 37:12-14
Jag var tvungen att köpa en Mezuzah från det judiska museet i Thessaloniki, en symbolisk mezuzah till minne av min utrotade familj. Denna vackra Mezuzah skulle placeras vid entrédörren till UNIFY:s ambassad för nationerna vid Jerusalems portar på andra sidan kullen där de i min familj som överlevt hade bosatt sig sedan 1930 (innan Hitler kom till makten).
Varför gå med i Förenade Nationerna för Israel? Varför stödja nationernas ambassad vid stadens västra port på Jerusalems kullar? Jo, Därför att denna kvinna som nu skriver till dig har blivit utvald av den Allsmäktige som en överlevare från en till stor del förintad judisk familj, för att sträcka sig ut med barmhärtighet till de ångerfulla nationer och folk som kommer att VÄNDA OM för att göra gott mot Israel – som en återställningsakt/restitution, precis som Rut vände om för att följa Noomi.
Men Rut svarade:”Tvinga mig inte att lämna dig och vända tillbaka från dig. För dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. Där du dör vill jag dö, och där vill jag bli begravd. Herren må straffa mig både nu och i framtiden om något annat än döden skiljer mig från dig. Rut 1:16,17
Barmhärtighetens fönster öppnas under en mycket KORT TID och Förenta Nationerna för Israel är den plattform som Han har gett oss för att frigöra denna barmhärtighet. Den bygger på omvändelse och återställningshandlingar/restitution gentemot Israel och det judiska folket. Välsignelse eller förbannelse över individer och hela nationer hänger på detta! Förlåtelse är GRATIS men den är inte billig – den kräver HANDLING!
Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade.. 1 Mos 12:3
Gå med i rörelsen för att omintetgöra den moderna Hamans ondskefulla planer mot Israel.
Gå med i Förenta Nationerna för Israel och förvandla getnationer till fårnationer, en person i taget. Vi kallades till detta ändamål på grund av Hans enorma barmhärtighet.
AM YISRAEL CHAI! Israels folk är LEVANDE. Jag är LEVANDE!
Till förhärligande av Lejonet av Juda,
Ärkebiskop Dr. Dominiquae Bierman
För Sions skull vill jag inte tiga. Jes. 62:1